Åldersmaktsordning – vad är det?
För att stärka barn och ungas delaktighet räcker det inte alltid att fråga vad de tycker. Vi vuxna behöver också fundera över vår egen roll och den makt vi har. I idrotten är det oftast vuxna som sätter ramarna, leder verksamheten och fattar besluten – ofta utan att vi själva tänker på det. Kunskap om åldersmaktsordning kan hjälpa oss att upptäcka sådana mönster och fundera över hur vi kan agera annorlunda för att ge barn och unga större utrymme att komma till tals och påverka.
I många sammanhang tas vuxnas perspektiv för givet som de mest rimliga och viktiga. Detta kallas ibland för vuxenhetsnormer. Det betyder att samhället ofta utgår från att vuxna vet bäst och därför får mest inflytande över beslut. När vuxenhet blir norm kan barns perspektiv hamna i bakgrunden. Barn betraktas ofta som personer som fortfarande utvecklas och därför behöver vägledning från vuxna. Det kan göra att deras åsikter inte tas på lika stort allvar, även i frågor som påverkar deras vardag. Forskning visar att detta kan skapa en åldersmaktsordning, där vuxna har mer makt och inflytande än barn. Samtidigt är barn rättighetsbärare med egna erfarenheter, kunskaper och perspektiv. När barn får möjlighet att uttrycka sina åsikter och påverka frågor som rör dem kan nya perspektiv komma fram och bidra till bättre beslut.
Att synliggöra vuxenhetsnormer handlar därför om att fundera över varför vissa röster får större utrymme än andra. För oss vuxna kan det innebära att inte bara fråga hur barn och unga kan ta mer plats – utan också vad vi själva kan göra för att lämna mer plats.
